INSPIRATION

Art,Yoga & Andning

@yogaprana.se

Mod att ta steget ut ur rädslan för det som inte syns men anas.

”Följ inte spåren bara för att många fötter har gjort dem djupa.”

September 15, 20264 min read

"När förnuftet kräver en karta kan intuitionen redan ha hittat stigen.".

De flesta av oss anpassas tidigt att leva våra liv i det som går att se, mäta, förklara och bevisa. Det konkreta får hög status. Låta egna men kanske ännu mer andras rädslor styra våra val och lutar oss mot förnuftet som anledning. Stävja nyfikenheten och drömmarna innanför realistiska galler likt fåglar som trots att de sitter i bur och inte kan flyga sjunger. Sången bevisar inte att buren är det god livet– den visar hur starkt livet fortsätter att uttrycka sig trots buren.

Precis som livet i naturen så pågår det mesta av vårt liv i det osynliga. Även vi - var och en - började vårt liv med två små rörelser som smälte samman för att bli till människa. Epoker har växlat, pendeln har svängt mellan förnuftet och känslan, livet på steppen blev ett liv på fabriksgolvet, Ai, skärmar, och sociala medier, klimathot kan leda till....spänningen följer ....

En känsla som fattar tag i oss när vi kliver in i ett rum. Kroppen som drar ihop sig trots att någon säger alla de rätta sakerna. En idé som fortsätter knacka, särskilt på natten. En längtan som inte riktigt går att förklara. Något som känns levande och ger energi och något annat som långsamt tömmer oss och lämnar oss barskrapa på fantasi och livspassion.

Vi kan kalla det intuition, nervsystem, magkänsla, undermedvetet, energi, själ eller slump. Kanske är namnet mindre viktigt än vår förmåga att lyssna och följa.

De tre som gärna håller i ratten

Förnuftet, rädslan och anpassningen har fått stort inflytande över människan.

  • Förnuftet vill förstå innan vi går. Det vill ha karta, konsekvensanalys och helst veta vart allting ska leda.

  • Rädslan vill skydda oss från det okända och föreslår gärna det gamla och välbekanta, även när vi vuxit ur det. Att ständigt vara realistisk kan visa sig i utmattning, tristess och bitterhet. Rörelsen har fastnat och att hålla den i grepp tar det energi.

  • Anpassningen tittar åt sidan: Vad kommer de andra att tycka? Hur borde jag vara? Vad är normalt här?

Alla tre behövs. Men när de får styra för mycket blir livet lätt väldigt litet.

För under deras högljudda möte pågår något annat.

Kroppen vet att den längtar efter rörelse. Något vill skapas. Ett nej behöver få bli ett nej. En lekfullare, vildare eller mer levande sida vill ha svängrum.

Och så pekar en hand åt ett annat håll

Tänk alla skyltar som omger oss:

VAR FÖRNUFTIG. VAR DUKTIG. VAR TRYGG. PASSA IN. GÖR SOM MAN SKA.

Och så kommer en hand in från ingenstans och pekar mot en smal stig mellan träden.

Ditåt.

Inte för att vi vet vad som finns där. Utan för att något vaknar som känns rätt utan att vi ens vet vad det är.

Det är där modet kommer in.

Mod är inte att vara orädd eller säker på resultatet. Det kan vara att ge en svag inre rörelse tillräckligt mycket plats för att se vart den vill ta vägen.

Det är också i det här landskapet min verksamhet rör sig.

Yoga, andetag och Expressive Arts är olika vägar in till sådant som lätt försvinner när huvudet får sköta hela samtalet.

I yogan får kroppen komma till tals genom rörelse, stillhet och andetag. Inte som ett projekt som ständigt ska förbättras, utan som något att vara i och lyssna till.

I Expressive Arts får det som saknar ord ett uttryck. Genom färg, form, rörelse, skrivande, lek och skapande kan någonting bli synligt utan att först behöva vara begripligt.

En hand börjar måla och någonting oväntat dyker upp.

Kroppen börjar röra sig och något lossnar - en känsla, en gammal torr blockering, grubbel som trasslar till det i vardagen, sorger som inte fått levas ut, trauman som håller livskraften i rädsla för att uppleva det som en gång skapade det., glädjen och det galna som inte passade in i strukturer.

Det handlar inte alltid om att hitta svar direkt, mer om att ställa frågor som ger rymd till svaren.

Mer plats för det som inte ryms i kalendern

Att ge utrymme för för det oförutsägbara är inte slöseri med tid, att inte ge det kan vara slöseri med liv.

Kroppen. Kreativiteten. Leken. Andningen. Livskraften. Det märkliga. Det ännu formulerade. En rörelse som tar oss vidare som människa men också mänskligheten. Vi kan inte lägga allt på politiker, genom våra värderingar, kraften i fantasi, använda kraften i nervsystemet är vi skapare och medskapar i liv.

  • Finns det något osynligt som länge har dragit dig åt ett annat håll, men som förnuftet, rädslan eller anpassningen håller tillbaka?

  • Vad i ditt liv följer du för att det förväntas av dig – och vad skulle du välja om ingen annan såg på?

  • Om du vågade följa den där handen som pekar mot en annan stig – vart skulle du gå?

    Tack för att du läst och hoppas att du fått ut något ur det jag delat med mig av.

🌸Sofi

drömmFantasikreativitet vísoneravara lagom
Back to Blog

© Copyright 2026 yogaprana